Telefonlös men hoppfull

Jag är framme nu. Helskinnad och bara en ynka liten timme försenad. Visserligen en fungerande telefon och tio blodcirkulerande tår fattigare, men somsagt: framme!

Redan i dagens första flygplan kom jag nämligen på den briljanta iden att slå av telefonen min, utan att kunna pin-koden. Och utan telefon blir man inte hämtad från någon flygbuss. Ack och ve!

Men sorgen varade inte länge, för sen fick jag läskeblask i komiskt liten burk och nu ska jag alldeles strax iväg till Jempa och Olle på värsta julåterträffspartyt.
Så här glad kan man tillexempel vara hemma hos olle och jempa

Kommentarer
Postat av: Olle

Du kommer bli chockad av min mustaschlöshet. Oj vad jag saknade den nu plötsligt.

2010-12-21 @ 19:01:33
Postat av: Nilla

Så underbart Ida att du slapp sova på kalla stengolvet på flygplatsen i Paris, som jag såg andra göra där, på tv-nyheterna igår morse. Är så lycklig att jag snart får träffa dig min skatt!

2010-12-21 @ 22:29:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0