Dyslexilandet

Turkland var det alltså. Skönt land. Varmt land. Dyslektiskt land. Ja.

Vid min ankomst möttes jag av värsta sköna välkomstskylten.

Vanligtvis brukar jag använda mig av ett d och ett a, tänkte jag, men bestämde mig snart för att less is less. Iddaa var namnet. Gött.

För att hämta mig från namnbytarpärsen bestämde jag mig ganska snart för att bege mig till kiosken för att införskaffa drickligheter och dylikheter. Ellerja. Kösken då.

Och inom kort började jag känna av att ett damrumsbesök kanske vore på sin plats. Tuvaletlen alltså.

Därefter var jag redo för den första shoppingturen, under vilken jag insåg att det hela nog skulle bli billigare än väntat.

Dock inte riktigt gratis. Men ändå. Fyraochnitti för en tisört är inte helt illa.

Så tisörten fick följa med till kasan för betalning.

Och så lyksade jag till det med en taksitur tillbaka till hotellet. Hotelet.

Ja. Ni fattar.

hahaha!

och äntligen är du tillbaka! =)

Haha, Ida, du är för go, inte dåligt att klara sig så bra i dsyleixsn land :p! saknar dig! Pussåkram

Hahahaha. Tisört. Så underbart.



Älskar när man hittar försök till svenska i sådana turiststäder.



Åh. Okej. Men då ääälskar jag dig med!