Igår ägde den stora grannspelkvällen rum. En riktigt seriös sak hemma hos pojkarna på Lars Kaggsgatan. I veckor hade vi laddat upp såväl fysiskt som mentalt och vi var alla hemskt peppade. Taggade skulle man kunna säga.  



Vi spelade pictionary och Emma ritade med sin onda hand. Så här ser hon ut då hon suddig av ansträngning lägger ner sin själ i illustrerandet. Trots sin kämparglöd segrade hon dock inte.


Det gjorde vi! Tack vare Fridas utomordentliga konstnärliga förmåga. Ovan kan ni skåda hennes tolkning av en inhalator. Heja Frida!

I halvlek fixade Karles värsta chokladfondyen. Med frukt och choklad och tandpetare och grejer. Det var välsmakande och uppbyggligt.

Så att vi sedan fyllda med ny energi skulle kunna spela risk. Jenny och Olle lade då sitt förhållande på hyllan och blev bittra fiender för några timmar. Ovan kan ni skåda hur buttra de ser ut. Jättebuttra verkligen

Frida vägledde mig genom mitt livs första riskspelomgång. Jag förstod inte så mycket men kämpade hårt ändå. Vi fick de fula lila spelpjäserna ni ovan kan skåda. Dåliga pjäser verkligen. Bilden är tagen innan vi blev fullkomligt utrotade från jordens yta.

Såhär ledsen blev Frida då.

Och såhär ledsen blev jag. Jag lade mig ner och sörjde ett slag. Kände mig misslyckad som människa och fällde i självömkan ett par tårar.

Fick dock dåligt med medlidande. Både mördaremma och vinnarkarles var glada som choklad resten av kvällen. Tyckte att spelkvällskonceptet var ett bra koncept. Att vi skulle anordna en ny likadan och så.
Jag tyckte det var en dålig idé.