Uppsalalala

Och ja. Resan norrut gick bra. Framför mig på tåget satt en grupp damer som av allt att döma var på dam-resa. Skrattade högt och gällt gjorde de. Och så hade de med sig en virkad duk att ha på kupébordet. Och så poppade de champagnekorkar mitt på ljusan dan och tycktes ha det så festligt så.  Själv färdades jag ensammen och kom fram ensammen, vandrade längs gågatan helt allena och lyckades även med konsten att luncha ensam utan att se alltför mobbad ut. (Tog till hej-jag-är-intellektuell-och-läser-tjocka-böcker-på-café-metoden)

Gött rättvisemärkt kaffe och svårläst bok.

Därefter nervösshoppade jag två stycken jumprar på gina tricot och vankade sedan av och an i väntan på självaste intervjutiden. Sedan kom självaste intervjutiden då jag i en timmas tid grillades av ett stycke präst, ett stycke prästfru och någon typ av personalrekryterar /ställasvåraintervjufrågeextpert i ett försök att visa mig värdig att till hösten arbeta som alltiallovolontär i den svenskkyrkliga församlingen i Zürich.

Själv tyckte jag att jag skötte det hela på ett både kompetent och trevligt vis. Vad övriga deltagare i mötet ansåg återstår dock att se.

Lättad som en heliumfylld ballong mötte jag sedan upp fröken Falkman för fika. Vi fikade på bra. Lovisa fick berätta om det tuffa livet som gymnasist och jag fick peppa henne inför det stundande högskoleprovet. "Du klarart!" ropade jag och klappade henne på axeln.

Lovisa och smygfotograferad busschaufförinna med mycket lång fläta.

Därefter mötte jag upp Kerstin, min värdinna för helgen. Hon tog mig med till sin kollektivboning där vi åt romantisk pastamiddag.  

Multitaskande Kerstin
 

Och sen chillerillade vi med hennes kollektivpolare aftonen lång tills det helt plötsligt blev ny dag.

Då blev det dags att fika med festivalkarolina, som av en händelse också råkar studera i stan. Hon tog mig  till ett konditori där jag handlade grodbakelse som var snyggare än god och så berättade hon om sitt liv som student, aktiv feminist och kårkvinna. Inte vilken kårkvinna som helst heller. En med vip-kår-leg! Wow! 

Karolina med fika.


Grodbakelse

Men så kände jag att det inte riktigt var färdigfikat, så jag drog vidare till nästa café där de gamla klasskamraterna Maya och Elinor möttes upp. 

Maya med morotskaka.


Maya försökte i största möjliga mån undvika kameran och lyckades sisådär med det hela. Hon berättade om värsta dans och biståndsresan hon gjort till stora los angeles staden och om karriären hon numera gör som frukostvärdinna /sång och steppdansunderhållerska på en av stadens trevligare hotell. Tufft, tänkte jag!

Elinor med glass.


Elinor som numer tillbringar sina dagar på den stockholmska balettakademien kände behovet att kompensera sin ständiga dansträning med en härlig sommarglass.

Och sedan var det dags för mer fika. Kerstin och jag begav oss till de Nilssonska föräldrarna (Kerstins föräldrar alltså). Där fick vi välsignad köttgryta och skånsk spettekaka. Härligt! 

Håkan sågar kaka.

Och efter allt fikande började jag här bli en smula tröttt.
Ida med dålig hållning i nervösshoppad jumper.

Men lite trötthet är inget som inte kan botas. "Kein Problem" skrek den tyskstuderande Kerstin . Jag peppar  upp dig med lite Lady Gaga!

Kerstin med data.


Och med ens fick jag energin tillbaka, piffade till mig för röj i en paljett-tröj och lånade en värmande päls att värja mig mot kylan med. I den utstyrseln for jag med Kerstin till partaj.

Päls-ida.

Och på partaj hittade jag helt otippat ännu en föredetta klasskamrat som gått och blivit alldeles stilig. Blenda hade bestämt sig för att bejaka sin konstnärliga ådra och studerar därför konstvetenskap vid det uppsalska universitetet.

Snygg-Blenda.


Tillsammans for vi till kalmars nation för att uppleva det riktiga studentlivet. Där var jag råsnygg på toalett och Kerstin släppte loss hårsvallet sitt på dansgolvet. Hon var så tjusig att hon fick med sig värsta killen hem. (Tydligen någon typ av permanent pojkvän. (Bör kanske tilläggas))

Snyggida i röj-paljetttröj/ väst.



Kerstin på dansgolv.


Den där poljkvännen visste hur man charmar en kvinna. Här med valrosspommes.

Kerstins boffrend.


Och så mycket mer än så hann jag faktiskt inte med innan det var dags att styra kosen hemåt igen. På tåget hem hann jag med både att sova, att spana på det svenska landskapet och att fundera över min egen plats i tillvaron. Lite över hur jag hade kunnat tänkas arta mig om mitt fjortonåriga jag istället för att flytta söderut hade fått utvecklas på uppsalianskt vis.

Hade jag då varit lika snygg som snyggblenda? Hade jag dejtat en valross, som Kerstin, haft vip-kårleg som Karolina eller steppat på hotellfrukost som majsan?  

Och så tänker jag att det kanske är ganska okej att vara en lagom framgångsrik telefonförsäljare på sveriges framsida. En lagom framgångsrik telefonförsäljare med en eventuell framtid inom den svenskschweiziska kyrkan. Vädret är i alla fall bättre här.


Kommentarer
Postat av: Ida Törnqvist - konstblogg

sjukt snygg header :D !

2010-04-12 @ 01:50:14
URL: http://myblueworld.blogg.se/
Postat av: Myaraq

Meh! Det där lät ju hur roligt som helst.



Tvärsöt är du också.

2010-04-12 @ 16:02:18
URL: http://myaraq.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0