När sommaren går och lägger sig tittar de lurviga fram

Rebecka den käcka ska provspela i ett nytt volleybollag idag. Med ett finurligt leende på läpparna plockade hon fram sina minishorts ur garderoben. Längst upp och längst in låg de. Sedan berättade hon att hon också tänkt raka benen. Och så visade hon mig hur hennes vader såg ut i orakat tillstånd.
Jag lyckönskade henne då och förklarade att jag själv inte behöver raka mina ben. För det gjorde jag ju förra veckan. 

 
Så här ser jag ut när jag checkar läget med benen i fråga. Antagligen undrar ni hur jag blev så fantastiskt vig att jag kunde få till den här posen helt utan ansträngning. Jag kan meddela att det inte var helt utan ansträngning. Kanske funderar ni också på vad det är för en liten svart grej som sitter på min strumpa. Jag kan meddela att det är en tråd.

Kanske blev ni också, vid anblicken av bilden ovan, lite nyfikna på min urtjusiga t-tröja.
Jag kan berätta att det är en gåva till mig från SKTF. Jag fick den för att jag hade sådan superkoll på det där med fackföreningar. Rysligt tacksam är jag för det. Utan den hade jag ju inte varit hälften så stilig som jag är nu.

Stilig måste man vara när Snyggfrida ska komma och hälsa på. Det ska hon ikväll. Vi ska göra stan så att säga. Just nu valas och kvalas det lite över vilket av de två markbanden vi helst vill höra ikväll. Kid Galahad eller Mike Pearl?  Det är frågan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0