Igår fick jag äntligen träffa den där ungen jag pratat så mycket om på senaste tiden. Jag hade hört att man förväntades ge presenter till de nytillkomna och till föräldrarna och så, men insåg det där en liten smula för sent. Nedan kan ni därför skåda min spontandikt till den nya familjen. Jag tror de blev lite glada ändå.

Den lille och jag kom ganska bra överrens. Eller, han sov mest hela tiden och märkte nog inte av min närvaro sådär väldans mycket. Men jag var nöjd ändå.

Tyckte att han var en ganska spexig kille. Av mig fick han en ny frisyr. En tuppkam.

Han var nog ganska nöjd med den. Jag var nöjd med honom. Alla var nöjda och glada.
Så himla härligt!