Igår var jag och traktens alla au-pairer (nästan) samlade i Meilen för pizzabakning och härligt samkväm. Själv anlände jag i farligt hungrigt tillstånd och råkade därför nästan äta mig mätt på icke tillagad  mozzarella och minibrezels. 



Vid själva tillagandet tog den nyblivna vegetarianen jag direkt över ansvaret för de köttlösa pizzorna. Passande nog. Av någon anledning råkade jag hälla oliver över hela pizzan, trots att jag på långa vägar inte är mogen nog för sådan vuxenmat. 

Rita och Christelle hade köpt finvin och var tvugna att lägga sig till med sofistikerade finsmakarminerna. 



Och Linn, värdinnan i fråga, tjusdukade bordet i den enorma och mysbelysta matsalen. Kontrasten från mitt eget rangliga, med smutsdisk belamrade bord blev då lätt överväldigande och jag övervägde för en stund på allvar att ta mitt pick och pack och flytta in där i något litet hörn. 



Slutligen lyckades jag dock slita mig från all värme och skönhet och tog mig hem till mitt egna krypin, som vid närmre eftertanke inte var så pjåkigt. 



Och nuni. Nu far jag iväg på mera bortamiddag. Det sägs att jag även här skall bjussas på mozarella och över det klagar jag inte nämnvärt.

Det känns helt ok.