Kära barn, detta har i sanning varit den händelserikaste helgen på länge. Fylld av fridfulla och ack så serviceinriktade nunnor, ett glatt men misslyckat försök att erövra zürichs nattklubbar och ganska många bronsskulpturer.

Många timmar har tillbringats sovandes i bil, ett par stycken i kyrklig bänk. Och dessutom har ett redigt antal olika väderlekar lekt med min tillvaro.

Nu får dock bildregnet vänta till morgondagen, eftersom jag denna kväll har fullt upp med att bearbeta sorgen över att inte få vara med på vännernas vilda valvaka.


Vännernas vilda valvaka