Det är ganska bra det där med att ha en blogg ändå. Framför allt då man som jag har en stor och välläst sådan. Man behöver liksom bara slänga ut en liten försynt önskan, och så får man den uppfylld innan man hunnit blinka. Nästan.

Ja.Som ni säkert förstår har alltså Rebecka kommit hem från några dagars semester i hembygden och det känns så trevlig så. Hon fyller ut tystnaden och tomheten som rått i veckan och hjälper till att värma upp rummet en smula.

Och en vacker dag skall också Jenny åter beträda batterigatans trygga mark, efter att ha festat hårt i prag i dagarna tio och därefter legat hemma hos modern sin i hemska sjukdomsplågor några dagar till. 

Då, och endast då kommer jag få frid i hjärtat.  
Saknar ju ändå didär damerna när di är borta och svirar.


Men låt oss nu inte begrava oss i känslor och grejer.
Nä. Nu sover vi.
Godnatt.



Ps. I takt med mitt livs förändringar kommer också bloggen snart att få en mejkåver. Pyntas om. Inom snar framtid, tror jag. Spännande, eller hur? Ville bara säga det. Lite som en cliffhanger liksom. Ja. Gå och lägg er nu. Sitt inte här och uggla hela natten.. Det är en dag imorgon också Ds.