För ett litet tag sedan var det en helg. En ganska trevlig en om jag får säga det själv. Tänkte därför bjussa på ett gäng bilder därifrån, så att ni inte behöver känna er snuvade på konfekten.
 Håll till godo!

Såhär såg det ut när en massa tjejer samlades, klädde på sig kulturella klädnader och tog en gruppbild.
Jenny fick inte följa med, men hon var glad ändå, för hon  hade klippt sig en lugg. Det var hon som fick ta gruppbilden.

Sedan åkte brudarna spårvagn en stund. Där försökte de ta snygga kort på sig själva. Det såg ut sisådär såhär.

Och sedan anlände de på röd matta till premiärpiffig opera. "Piffigt", tänkte de. "Låt oss ta ett kort!" Kortet blev dock suddigt men flickan Mickan blev bra och det är ju huvudsaken. Hon skulle ju ändå föreställa födelsedagsbarnet. De spanade på en törnrosa som stack sig på en knarkarspruta och födde ett lila ägg. "Fantastiskt!" ropade hela operan och applåderade stående i många minutrar. Brudarna fick lov att hålla med.

Sedan begav de sig till stadens inre delar där de drack varsin tjusig drink med jordgubbar i, och de var både glada och snygga. Så glada och snygga att de kom in på en schtekig diskodansarklubb där de bekantade sig med ett gäng norrmän och en glad brud som hette Jenny och så dansade de disko tills tårna deras blev blå. 

När de till sist kom hem sov de som stenar i några timmar och vaknade till fantastisk sushifrukost. Sedan for brudarna hem. 

Lyckligtvis innebar inte detta slutet på festligheterna. Jenny och jag plockade nämligen framåt aftonen med oss vår Rebecka till en trivsam restaurant där vi proppade i henne ett helt gäng smårätter, som tack för tiden hon uthärdat ihop med oss som sambosar. 

Det hela var mycket vackert men mycket sorgligt. Så vackert och sorgligt att vi var tvugna att be en random grabb på spårvagnshållplatsen att plåta det hela. Det gjorde han lyckligtvis med glädje, och han gjorde det bra.

Goda brudar. God helg!