Okej. Jag far imorgon då va. Klockan halv fyra från flygplatsen och sisådär klockan ett från föräldrahemmet, om allt vill sig väl. Det lämnar ingen tid åt slöande. Med bara en dag kvar är det viktigt att vara effektiv!

Idag har jag alltså sysslat med viktigheter från morgon till kväll, något som först och främst betydde alltför tidig uppstigning vid sisådär halvniotiden.

Men, vad var det som lockade i en såpass arla morgonstund, undrar ni nu. Johominsann, var det inte biskopen själv, i egen hög person. Eller kanske ännu mer mostern som han idag hade äran att viga till diakon!

Uppbygglig gudstjänst, släktigt kalas och tårta -all in one- alltså. Jättebra!

En innovativ moster hade råkat hälla vitlök i en av tårtorna, närmare bestämt den nedan. Kul!

Och sedan när alla var adjöade och kramade var det dags att fara hemåt. Ingen ro och ingen rast liksom. Flygbiljetter var ju tvugna att skrivas ut,


,sista händer vid packningen var tvugna att läggas
och framför allt fanns/finns där en ytterst rar pojk som var/är tvungen att chipsa och kramas hela kvällen.

Nu alltså: chipsning och kramning.
Hejdå på er sålänge. Hejdå