Ikväll har jag tillbringat kvällen i gammal väns sällskap. I fröken Friibergs sällskap närmare bestämt. Hon är en riktig student. En sån som läser femårig chalmersutbildning, bor i studentkorridor, går på festliga skivor och lever på nudlar och öl. Nästan i alla fall. Själv känner jag mig som en pinsam ursäkt till student i hennes sällskap. En hobbystudent som läser lite kurs vid sidan av det vanliga livet. Så känns det. 


Här har ni Ida Friberg, min gamla klasskamrat. (Det är så här hon ser ut när hon beskådar modern tysk konst.) En av de mer lyckade naturvetenskapstuderande eleverna av vår årgång är vad hon är. Flitigheten själv om ni frågar mig. Flytten från Torestorp till storstaden har dessutom gjort susen för damen. Gjort henne ännu härligare än tidigare. Mer glad och sprudlig och så.

En sak som gör mig glad och sprudlig är främlingar på spårvagnar som ler och vinkar.
Det tackar och bockar jag för.
Puss