Kvällen, grädden och Snyggfrida

Sovandet gjorde susen. Pigg, fräsch och allmänbildad blev jag och jag kan inte annat än rekomendera metoden som illustrerades i föregående inlägg.

Nu har jag även hunnit kvalitetstida en del med min allra tjusigaste frida. Det var himla härligt att få höra senaste nytt om livet i businessvärlden. Sofforna säljer tydligen ganska bra trots kristider och jag anar att det är just Frida och hennes charm vi har att tacka för detta. (För er som inte känner Frida personligen kan jag upplysa er om att hon arbetar på ett möbelföretag. Exakt vad det är hon gör där är det ingen riktigt som har klart för sig. Jag är inte säker på om hon vet det själv. Men duktig är hon, det är ett som är säkert.)

Hur som helst så har vi i afton fikat på fröken olssons café. Ett fantasilöst val, jag vet, men ack så trevligt ändå. Där fanns nämligen en hel hög snygga människor att spana på (Utöver Frida då. Henne kunde jag ju stirra på hur mycket jag ville.) Bakom oss satt en stiligt par med tillhörande blond och glad son och bredvid oss sällskap till bestående av en medelålders kvinna och en medelålders man. Mannen i fråga hade beställt mangocheesecake med hallonsås. Ett mycket bra val tyckte jag, eftersom jag själv hade gjort precis samma val. Vad som dock var värt att uppmärksamma, var faktumet att mannen brevid mig även blivit tilldelad en generös mängd vispegrädde på sitt fat. Det  var mer än vad jag kunde skryta med och i avundsjukans hetta var jag tvungen att fråga vad han gjort för att särbehandlas på det viset. "Ingenting" svarade mannen och jag fick veta att han varken bett om det eller blivit frågad huruvida han var sugen på det. Grädden alltså. Jag stirrade moloket på herrns bakverk. Tydligen var min blick så sorgsen att hans sällskap kände att det var dags att gripa in och rädda situationen. Hon föreslog att det kanske berodde på vem man handlade av. Jag föreslog att det berodde på vem det var som handlade. Mannen nickade. Kvinnan försökte le. Och när de gick låg grädden kvar på tallriken.



Men låt oss nu inte begrava oss i gamla sorger. Här har vi ju en döläcker bild på döläckra Frida, som ju trots allt var dagens höjdpunkt. Ser ni vad häärlig hon ser ut och vilken glädje hon sprider?

Henne ska jag drömma om i natt. puss

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0