Alla tycker om pojkar som spelar trombon. Framför allt blonda pojkar i rara mössor som spelar trombon.

Idag, när jag och skolkamraterna i godan ro satt försjunkna i grammatiska studier, trillade min och de övriga grönsakernas stora gymnasiecrush trombondavid in på språkcafet. Han slog sig ned vid bordet intill vårt och var som vanligt vacker som en dag. Alldeles starstruck blev jag. Fnissade hysteriskt en stund och lyckades sedan på ett smidigt sätt ta en stalkerbild. Som om jag aldrig gjort något annat.

"Se glad ut anna. se glad ut! " ropade jag högt, för att undvika omgivningens misstankar. Klipskt!