Angående kvällen, herrbesöket, föräldrabesöket och den supersympatiska adventsstjärnan

Ikväll har Loui varit här och hälsat på. Han är frisör och är ganska häftig, så Jenny och jag blev tvugna att jobba hårt för att göra ett bra intryck. Vi lagade massa mat och pyntade lägenheten med Jennys nya lite glittrande ljusstakeringar. Funderade en stund på att fixa frisyrerna innan han kom också men beslutade oss dock för att låta bli. Vi tänkte att han kanske kunde göra en insats på studs och på plats om han ansåg det var nödvändigt. Med kökssaxen då. Det gjorde han inte. Tvärtom så var han väldigt väluppfostrad. Klagade varken på maten, inredningen eller frisyrerna. Det enda han tycktes vara missnöjd med var vår bonings belägenhet, då han hann åka vilse en hel lång stund innan han kom fram. Jag klandrar honom icke. Sluter tvärtom in honom i medkännandets värme. Gläder mig i smyg åt att inte vara ensam om att lida av lokalsinnesbrist.

Nåväl.
Här har ni i alla fall kvällens bilder.

Här har ni Jenny. Hon lagar mat med händerna a la Jamie Oliver och gråter både av glädje och lök. Härligt


Och här har ni mig när jag i glädje över det nystädade hemmet, den väldoftande maten och det glada sällskapet dansar helhjärtat till fräsch diskomusik. La Roux närmare bestämt. Eller larou som Jenny lärt sig att säga. La roooou.


Sedan kom Loui och med honom kamerans blixtfunktion och de röda ögonen. (Julklappstips: fotokurs) Han ser kanske inte så glad ut på bilden men i hjärtat jublar han av glädje. Jag tror det i alla fall.


Och som om det inte skulle vara nog med de glädjeämnen vår dag redan berikat oss med tittade sedan föräldrarna förbi. (I bild: Min käre far. Utanför bild: Min något kameraskygga mor) De hade varit på seriös föräldramiddag hos kristi brudar på deras gruppboende, något som tydligen varit mycket trevligt och uppskattat och så, och tog tillfället i akt att besöka sin yngsta dotter. Hos mig lämnade de av en döläcker adventsstjärna och upphämtade den ljuva farsdagdikt jag igår snickrat ihop åt han på bilden.


Ett himla bra byte tyckte jag att det var. Se bara själva hur juligt det nu ser ut i köket vårt. Jättejuligt verkligen. Och juligare skall det bli. Så det så.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0